hatar att känna så här 

hatar att må så här 

tänk om man visste vad det var som gjorde att man kände sig så här ... 

känner mig så ensam och så avskydd, men jag vet att det inte är sant för jag har mina vänner som är kvar .... 

men jag hatar att var den andra, och det är bara jag som kan förändra det .. och det är dags att förändra det fast jag kommer sakna och jag kommer hoppas ... eller?? 

låter du mig vara en andra så kan jag inte betyda så mycket ... och ditt sätt mot mig ska inte förhindra mig ifrån att leva 

jag ger upp detta nu ... jag måste vara stark nu .. 

Man kan ju undra var världen är på väg idag och vad hsom händer med människor , var på möte för jag håller på att rehabiliteras in i ett arbete igen .. var det värsta jag har varit med om på länge .. jag själv och fler andra tycker jag har kommit långt i utvecklinegn..  men  det enda jag fick höra var " ta tag i ditt liv, gå till arbetsförmedlingen och kolla efter alternativ"

fick reda på sen att jag som har en fast anställning ska inte behöva göra det eller jag SKA inte göra detta... 

märks så väl att dom bara  vill ha bort en ifrån jobbet ... men vilken tur att facket finns då...... 

fast jag verkar svag så finns det en liten styrka i mig 

Denna känslan.... sitter ute på balkongen,med en kall öl, med musik, och med min hund ..... första gången på länge som jag känner att det löser sig ... känner mig harmonisk och glad :D ja faktiskt.. glad...  

Ha ha hmm ovanligt att känna så 

Så fort man drar in facket så börjar det hända lite saker..... nu ska vi se om man får börja jobba snart igen. Saknar att ha saker att göra, saknar ett jobb. 

Nu för dagarna så sitter ju bara jag och Luke utomhus på balkongen, går åt mycket mycket kaffe och cigg... ja vi är ju så klart ute och går oxå... men det blir mest långpromenader på kvällarna nu.. 

känner för att åka iväg och hitta på saker meninte så lätt när mna har en galen hund och inga pengar.. men men allt löser sig kanske. Förhoppningsvis iaf 

hur kommer detta sig ... att en del väljer att ta sitt liv?? alla har säkert haft tanken att det vore bättre om jag försvann..

även jag , även du.. men vad är det som gör att vissa vågar ta steget och avsluta sitt liv? Är jag feg som inte vågar ta steget att avsluta mitt liv? eller är jag modig som vågar fortsätta att kämpa? 

Jag har sett endel som vill avsluta sitt liv.. jag har sett saknaden av denna människa som valde att ta sitt liv, jag har sett männniskors arga ord av saknad och av ledsamhet att någon valde detta.. Men är man där,där man verkligen vill  somna in så tror jag inte att andra människors kärlek inte spelar någon roll.. vet man egentligen om hur mycket man är älskad när man väljer ta sitt liv? 

visar vi för lite kärlek? är männniskan så elak?  visar vi för mycket kärlek när det är för sent? varför visar vi det inte nu?  

 Jag har sett på sistone att det finns dom som faktiskt tycker  om mig hur dan jag än är.. eller så har människor visat det innan fast jag inte har kunnat se det då..

kanske är det det handlar om.. hur mycket vi visar att vi tycker om, älskar någon så kan inte denna människa se det,och kan inte en människa se det så spelar det ingen roll.

Hur visar man för någon som inte vill se hur mycket denna person är älskad.... 

Vad betyder känslan jag har ?? en känsla inombords som säger att allt kommer att lösa sig, samtidigt en känsla som gör mig ledsen..

Ibland önskar jag att jag kunde veta vilken väg jag ska gå. Känner att jag inte orkar mer misstag i mitt liv, har varit för många nu.

finns det ingen som kan vägleda mig åt vilket håll jag ska gå? En liten liten knuff i rätt riktining. 

Funderar på om det är en känsla som säger att det är dags nu, att det är oki. För vad skulle annars ge mig en känsla av att det kommer lösa sig? 

blir galen på dessa sömnlösa nätter... fast jag fuskarså kan jag inte sova...

funderar hela tiden på varför?? varför det blev som det blev?? eftersom allt som sagts inte går ihop med vad som händer i verkligen så kan jag inte sluta funderar på varför... Att man ska vara så dum i huvudet att man behöver svar.

Hade bara varit så enklare om man hade kunnat rycka på axlarna och säga ja ha, var det så här det blev.

Mitt humör börjar ju bli mer gämt nu.. tror det är två veckor utan piller nu. Har ätit de i fem år så ja det får ta sin tid. men jag är glad att jag inte är så labil i humöret. Tycker det är så fruktansvärt tråkigt att du inte kunde förstå att det är mina piller som gjort mig så här.. det var inte jag.  är skönt att vet och känna att jag är på väg tillbaka, och att jag inte är den personen jag blev när jag trappade ner medicinen. 

Synd du inte kunde se detta..... eller så ville du inte se detta.

ja jag gråter fortfarande på nätterna som nu... samtidigt som jag tycker det är skönt att få skriva av mig så har jag en sån Ångest för vad jag gjorde när jag trappade ner min medicin man känner mer när man kan sätta ord på sina känslor, det gör ont i en.. Måste förlåta mig själv innan du kan förlåta mig. 

hoppas nu på att jag kan somna när jag har skrivit av mig.....  tack 

Tänk om man kunde bli så glad för minsta lilla som en hund... 

var ute med Luke nyss och bara för att det kom lite blåst så blev han busig och glad... det går förbi människor då kan man studsa och bli glad..  samma sak som när han får ett grisöra... så lycklig han blir och springer runt och busa :P  ja visst vi välter mattes saker men vad gör det när man ser han så glad.. 

Är jag å dåligt humör eller ledsen.. den bästa medicinen är att gå ut med Luke.. känns som om han gör allt för att få matte på bättre humör.. Jag älskar verkligens hans busiga och glada syn på livet... det smittar av..